(44) Ulricehamns kyrka

Ulricehamns kyrka uppfördes troligen på 1300-talet. Detta tror man sig veta eftersom man under en renovering i slutet av 1800-talet hittade ett antal mynt som låg gömda under korgolvet, mynt som förmodligen lades dit när kyrkan byggde.
Sedan har kyrkan byggts till och förändrats under århundradena. 

Den första utökningen gjordes 1660 då kyrkan fick ett vapenhus, som dock revs vid ett senare tillfälle. Även tillbyggnaden åt öster är från slutet av samma århundrade. Redan drygt 20 år tidigare hade kyrkan fått en altartavla från Göteborg.
Gravkoret från början av 1700-talet var ursprungligen tänkt att också tjäna som sakristia, men är förrum till kyrkan, samtidigt som det försetts med bänkplatser. 

Den ursprungligen tornlösa byggnaden fick sitt torn i mitten av 1700-talet, samtidigt som långhuset förlängdes åt väster. Bygget bekostades till stor del av ett lotteri, vars initiativtagare var rådmannen Johan Stenström. För ledningen av arbetet hade man kallat in Malmö-byggmästare Lorentz Knatt. På 1790-talet byggdes den lilla sakristian på kyrkans norra sida.

Vid en restaurering i mitten av 1930-talet tog man fram de medeltida målade slingorna ovanför dörren till sakristian. Och 1942 tog man även fram de gamla målningarna på läktarbröstet, som är infogade i medaljonger och med årtalet 1713.

Korfönstren försågs 1927 med glasmålningar skapade av konstnären Yngve Lundström.

Takmålningarna utfördes under flera perioder. De äldsta utfördes på 1680-talet av kyrkomålaren Anders Pedersson Falck från Falkenberg.
I den västra delen av taket som är av senare datum, har målningarna utförts av, som det står: "målaren mäster Wikström här i staden". Det var 1761 som målarmästare Sven Wickström lät utföra motiven med i söder Kain och Abel och i norr domsänglar.

Altaruppsättningen liksom predikstolen i barockstil är utförda 1717, kanske av rådmannen Hans Christoffer Datan, som enligt anteckningar var "tysk till nationen". Men det kan också vara så att rådmannen istället var den som donerade verken till kyrkan.
Man har inte alltid uppskattat altaruppsättningen. Vid en inventering under första delen av 1800-talet sades det att altartavlan var ”utan allt värde både vad soloriten, principerna och själva kompositionen beträffar”. I dag har vi en helt annan uppfattning om den mäktiga barockpjäsen.
De två statyerna högst upp på var sin sida av altaret är till höger Moses som representerar Gamla Förbundet och till vänster Johannes Döparen som representerar Nya Förbundet. Något längre ner finns de fyra evangelisterna Matteus, Markus, Lukas och Johannes med sina respektive attribut.
De målade motiven återger nederst Instiftandet av den Heliga Nattvarden. I mitten ser vi Golgatadramat och överst Himmelsfärden.

Den äldsta av de tre ljuskronorna är den lilla kronan i mittgången, som är från 1627 och av belgiskt ursprung. Den stora kronan i barockstil som hänger närmast altaret är från 1687. Den mellanstora kronan som hänger närmast utgången är daterad till 1759 och utförd i sen barockstil.

Man har behållit den gamla orgelfasaden från 1740-talet, men orgeln är byggd 1970 av Mårtenssons orgelfabrik i Lund.

De tre klockorna som hänger i tornets tillkom så sent som 1929. De efterträdde då tre äldre klockor; den ena hänger i stadsparken, den andra såldes till Böne kyrka och den tredje flyttades till Vists kyrka, där den fungerar som lillklocka.