Om Erik Dahlberg



Ett namn som ofta dyker upp när man talar om Jönköpings historia är landshövdingen Erik Dahlbergh.
Han föddes som Erik Jönsson under enkla förhållanden i Stockholm vintern 1625, och blev tidigt föräldralös. Men eftersom han hade läshuvud så gick det bra för honom.
Erik lyckads, som vi ska höra, göra en i det närmaste osannolik klassresa.
Vid tretton års ålder sattes han i skriv- och räkneskola i Hamburg och som sjuttonåring blev Erik anställd som skrivare hos dåvarande generalkamreren i Pommern. Därefter följde framgång på framgång.

Erik Jönsson deltog som officer i det 30-åriga kriget, men sin första stora ryktbarhet fick han då han - enligt egen utsago - ledde armén vid tåget över Stora Bält 1658. En krigsmanöver som ledde till freden i Roskilde, där de Danska lanskapen Skåne, Blekinge, Halland och Bohuslän tillföll Sverige.

Erik Jönsson studerade sedan vidare, och åkte till bland annat Tyskland, Frankrike och Italien. Där skaffade han sig kunskaper i arkitektur, vilket senare skulle göra honom till en av Sveriges främsta arkitekter.

När han adlades 1660 – han var då bara 35 år gammal - bytte han namn till Dahlbergh. Det var samtidigt som han påbörjade sitt stora bildverk som blev känt under namnet Suecia Antiqua et Hodierna – i översättning "forna och nuvarande Sverige".
Det har med tiden blivit Sveriges äldsta planschverk som innehåller 353 stora planscher som är gjorda i kopparstick. Motiven är Sveriges märkvärdigaste och finaste slott, byggnader, egendomar, befästningar, städer och historiska minnesmärken, så som de såg ut under den senare delen av 1600-talet - eller som det borde ha sett ut!
För visst överdrev Erik Dahlberg en hel del i sin framställning. Men verket kom till för att man ville lovprisa och upphöja Sverige och visa på den Svenska stormakten.
Arbetet med bokverket påbörjades alltså år 1660 och fortsatte att ges ut ända till år 1715 - hela tolv år efter att Erik Dahlberg gått ur tiden.

Han kunde till slut titulera sig: greve till Skenäs, friherre till Stropsta, herre till Werder, kungligt råd, fältmarskalk, generalguvernör över Livland, kansler över Dorpats akademi och generaldirektör över rikets befästningsverk – och så var han också med början 1687 - under några år landshövding i Jönköping. En mycket duglig sådan berättas det. Erik Dahlberg passade då på att rita flera av byggnaderna i här i staden – hus som fortfarande finns kvar – som Rådhuset och Kristinagården.

Erik Dahlberg dog den 16 januari 1703, 77 år gammal, och begravdes i Turinge kyrka i Södertälje - i ett gravkor han naturligtvis själv ritat.

____________________________________________________________________________________________________________________________________


Källor:
Bok: ”Ofredsår”. Peter Englund. 1993. ISBN 91-7486-067-4
Bok: ”Den oövervinnerlige”. Peter Englund. 2000. ISBN 91-7486-999-X
Tidning: Populär Historia - Mannen som skildrade Sverige”. Börje Magnusson. 1991.