Stacks Image 78974

Lista / Karta
Kvarnholmen

(7) Kalmar domkyrka



Kalmar domkyrka är en av få byggnader i landet som i stort fått stå oförändrade sedan den svenska stormaktstiden. Men kyrkan hette ursprungligen Karls kyrka när den invigdes i slutet av 1600-talet. Ett namn som passade då bygget påbörjades under Karl X Gustafs regeringstid, invigdes då Karl XI var kung och fullbordades i början av 1700-talet under Karl XII.

Kyrkan som är byggd av Öländsk sandsten på en sockel av granit med insprängda kalkstenar, skapades av arkitekten Nikodemus Tessin den äldre, som sägs ha blivit inspirerad till kyrkobygget av renässansens kyrkor och speciellt då av Santissimo Nome di Gesù, jesuitordens moderkyrka i Rom.
Arbetet gick undan. Bara tre veckor efter att Tessin sommaren 1660 presenterat förslag till kyrkobyggnad, satte arbetet igång på Kvarnholmen.

Det hävdas att arkitekten Tessin hade tänkt sig en kupol som kronan på verket - men att pengarna inte räckte. Det fanns under 1800-talet och ända in på 1900-talet planer på att bygga den kupol som aldrig kom på plats från början. Arkitekter som Helgo Zettervall och Ragnar Östberg har utarbetat separata förslag till kupoler, men dessa kom alltså aldin att förverkligas.
Mitt i kyrkan är det 23 meter upp till taket, men om kupolen hade byggts skulle höjden blivit mer än den dubba.

Altaruppställningen är från 1712 skapad av skulptören Kaspar Schröder efter ritningar av Nicodemus Tessin den yngre, son till kyrkans arkitekt. Det stora altartavlan som är infogad i uppställningen är skapad av konstnären David von Krafft, vars morbror var David Klöcker Ehrenstral, och som också ersatte denne som hovmålare. Målningen är en spegelvänd kopia av den franske målaren och arkitekten Charles Le Bruns stora målning ”Nedtagandet från korset”.

En del av inventarierna i domkyrkan kommer från den gamla stadskyrkan som låg invid slottet. Bland annat predikstolen som förmodligen är att krigsbyte under 30-åriga kriget, eventuellt skulpterad av bildhuggaren Baltzar Hoppenstedt i mitten av 1600-talet. Dennes sonson Caspar Didrick förgyllde predikstolen år 1730.
Predikstolen bärs upp av en snidad bild som möjligen kan föreställa Kalmars skyddshelgon Sankt Kristoffer.

Även de tre kyrkklockorna kommer från den gamla stadskyrkan.
Innan domkyrkans klocktorn blev färdigt hängde de tre klockorna i en tillfällig stapel ute på torget. Från samma stapel skulle också stadsmusikanten Gabriel Beckman med sin kamrat Thomas Salomon - ”dageligen klockan 11 utblåsa ett litet stycke med sine trumpeter. Guds namn till äro såväl som staden till honour och heder”.
Första gången de tre klockorna ringde från domkyrkans torn var tre dagar före julafton 1695 vid - som det står i böckerna - likringningen efter herr Hasselqvist lilla dotter.

Domkyrkan har hotats av brand flera gånger. Bland annat vid den stora Kvarnholmsbranden år 1800. Då räddades kyrkan av frivilliga krafter som ryckte in, Bland annat deltog engelska sjömän från ett segelfartyg som låt i hamnen i släckningsarbetet.

Domkyrkans golv är till stor del täckt av gravstenar från 1600- och 1700-talet. Kyrkan hade ursprungligen 84 gravar vika genom tiden gång växlade ägare och fylldes med nya begravningar.
Förmodligen har mer än 1000 personer fått sin vila i domkyrkan, men nu är det endast en grav som är kvar i orört skick – det Wachtmeiserska gravkoret framför altaret.

Dopfunten är ritad 1963 av konstnären Erik Sand, och liknar ett skepp med segel. Locket i mässing med tre segel är utfört av smeden Kurt Landgren.

Här finns också en modern flyttbar dopfunt i metall, som liksom den nya ambon är skuren i laser. Det fristående centralaltaret i bladguld har en skiva av röd Ölandssten.

Den första orgeln i domkyrkan var byggd för den gamla stadskyrkan 1630.
I slutet av 1750-talet byggdes en ny orgel av Lars Wahlberg & Anders Wollander från Vimmerby. För fasaden svarade Carl Fredrik Adelcrantz som insisterande att den skulle vara i liv med läktarbarriären. Spelbordet fick därför placeras på orgelhusets ena sida.
1838 gjordes en grundlig ombyggnad av en av dåtidens främsta svenska orgelbyggare Pehr Zacharias Strand från Stockholm. Han lät behålla Adelcrantz fasad men gav denna nya stumma pipor, samtidigt som orgelhuset flyttades tillbaka från läktarbarriären och spelbordet flyttades till framsidan.
Denna orgel såldes dock 1882 till Vissefjärda församling och i stället byggdes en ny läktarorgel av Åkerman & Lund i Stockholm. Denna den senaste orgeln har genomgått tre ombyggnader, den senaste 2013 av Tostareds kyrkorgelfabrik.

Mårtenssons har byggt altarorgeln, medan kororgeln är byggd av Sune Fondell på Ålems orgelverkstad.

När kyrkan byggde på 1600-talet och ända fram till 1915 var Kalmar ett eget stift, men det är enligt beslut av kunglig majestät helt riktigt att fortfarande kalla Kalmar domkyrka för just domkyrka. Anledningen var att man behövde spara pengar när man delade upp det väldiga Härnösands stift och då bildade Luleå stift. Det fanns först tankar på att slå ihop Kalmar med Visby stift, men det ändade med att Kalmar i stället fick uppgå i Växjö stift.
Det sägs att när riksdagen 1903 röstade för att dra in Kalmar stift, var det Kalmars egen representant som var tunga på vågen - genom att utebli från omröstningen. Han satt nämligen på krogen när omröstningen ägde rum. Hade han varit närvarande hade resultatet blivit oavgjord, och en lottning hade då kanske lett till ett annat resultat.

____________________________________________________________________________________________________________________________________

Källor:
Webb: Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister.
Bok: ”Den lutherska ikonen”. Carl Hendrik Martling, ISBN 91-7271-019-5
Bok: ”990 kyrkor från Skåne i söder till Lappland i norr”. Beatrice och Gösta Glase. ISBN 91-7988-142-4
Bok: ” Sälslamheter i Småland - del 4 Kalmarbygden”. Peter Åkerman. ISBN 91-29-584264