Stacks Image 78457

Lista / Karta
Gamla Stan

(42) Riddarhuset



Riddarhuset började byggas 1641, och har haft inte mindre än 4 arkitekter. Den franske arkitekten Simon de la Vallée inledde arbetet, men blev redan året därpå nedstucken vid ett bråk på Stortorget. Hans son Jean, fullföljde bygget, som var helt klart först 1674. Även den tyske stenhuggaren Heinrich Wilhelm och den nederländske arkitekten Jost Vingboons var inblandade i arbetet. Man kan anse att Vingboons var den som kom att sätta störst prägel på byggnaden, men han blev avskedad, och istället fick alltså Jeans de la Vallé avsluta jobbet.
Han skapade bland annat det speciella taket som inte förekommer på tidigare ritningar eller förslag. En monumental trapphall invändigt är också skapad av Jean de la Vallée.

Riddarhuset har senare byggts om och förändrats både exteriört och interiört; den största förändringen skedde 1870 då huset fick fristående flyglar, som ritades av arkitekten Adolf Willhelm Edelsvärd.

Ridderskapet och adelns samlades i sitt nya palats till riksdagsförhandlingar första gången 1668. Den sista ståndsriksdagen hölls 1865-1866.

Riddarhuset tillhör kollektivt de drygt tvåtusen adelssläkter som har sina vapensköldar uppsatta på väggarna i den stora salen.

Sedan 1869 samlas Sveriges adel i Riddarhuset till adelsmöte vart tredje år.

Sveriges adel räknar sitt ursprung från tidig medeltid. På Alsnö stadgades år 1280 att den tjänstemannaklass som gjorde vapentjänst till häst skulle åtnjuta frälse, det vill säga skattefrihet. Sedan 1866 är ätterna en opolitisk association som benämns Ridderskapet och adeln.

Det hänger 2337 vapensköldar i Riddarhuset, men bara 603 av ätterna räknas som levande ätter.

Platsen framför Riddarhuset heter Riddarhustorget, och det var under 1700-talet Stockholmarnas samlingsplats och "snobbränna". Här låg då en mängd kaffehus, krogar och enklare spiskvarter.

Vid Stora Gråmunkegränd hade den av Bellman besjungne hovurmakaren Johan Fredman sin bostad och verkstad och mot torget öppnade historikern och tidskriftsredaktören Carl Christoffer Gjörwell en boklåda, där skvallerlystna och nyhetstörstande herrar samlades för att prata och röka en pipa, innan de gick ut på torget för att beskåda stadens sköna damer, som brukade ta sin promenad där mellan klockan tolv och ett.

Det var här som riksmarskalken Axel von Fersen massakrerarades till döds den 20 juni 1810. Eller mer precist på gården till Bondeska palatset , dåvarande rådhuset, på andra sidan av Riddarhusgränd. Den rasande folkhopen hade fått för sig att han hade förgiftat tronföljaren Carl August.

Riddarhustorget var på 1700-talet medelpunkten i Sveriges politiska liv. Bondeståndet flyttade 1765 in i Bondeska palatset här invid efter att tidigare ha sammanträtt i Vår Frus medeltida gillestuga. Prästerna satt i Storkyrkan och borgarna höll till vid Stortorget. Men alla möttes på Riddarhustorget, som var ett centrum för nyheter och skvaller.

Statyn av Gustav Vasa restes mitt på torget år 1773, men flyttades in i trädgården år 1916.
Här är Gustav Vasa framställd som en åldrad man med böljande skägg - en renässansfurste med makt bakom sig.
Statyn är skapad av den franske skulptören Pierre Hubert L’Arche vêque.

I juli 1762 upprättades ett avtal mellan L'Archevêque och uppdragsgivaren Riddarhuset, och redan efter ett år stod en gipsmodell klar. Efter ändringar godkändes den av arkitekterna Carl Johan Cronstedt och Carl Fredrik Adelcrantz.

Men egentligen skulle den ha blivit en staty av hjältekonungen Gustav II Adolf. L'Archevêque hade gjort ett förslag som i princip hade godkänts av Sekreta utskottet, men representanterna i adelsståndet var inte nöjda och lantmarskalken Axel von Fersen sade rent ut att man inte ville ha en staty över en arvkonung utan över en kung som framgått ur adeln. För kung Gustav var inte alls en enkel man av folken som gamla historieböcker fått oss att tro, utan kom från en av landets finaste familjen.

Att adeln bekostade en staty till minne av Gustav Vasa är kanske inte så underligt. Det var tack vare honom som adeln fick behålla sina gods som tidigare ”donerats” till kyrkan.

Metallen till statyn kom från kanoner tagna i Karl XIIs krig år 1700. Kanonerna hade förvarats som krigstroféer på Rännarbanan och hade överlämnats till Riddarhuset som gåva. Gjutningen hos Gerard Meyer misslyckades dock till att börja med, och på grund av detta föll en stor jordglob bort, prydd med Sveriges vapen och tänkt att kungen skulle ha släpat efter sig i manteln.


Avtäckningen av statyn ägde rum den 23 juni 1774, på dagen 251 år efter att Gustav Vasa gjorde sitt intåg i Stockholm.
Avtäckningen skedde i största stillhet och utan någon ceremoni. Kung Gustav III höll sig borta, skyllande på sjukdom, men från allmänhetens sida var intresset större. Torget var till trängseln fyllt av nyfikna. Och kungen ändrade sig några dagar senare. Han blev helt hastigt frisk och förklarade sig villig att hälsa statyn - och så skedde också.

____________________________________________________________________________________________________________________________________

Källor:
Webb: stockholmgamlastan.se
Webb: Riddarhuset.se
Bok: Guide till Stockholms arkitektur. Olof Hultin & Ola Österling (1998). ISBN 91-86050-41-9
Webb: linnefors.net
Pdf: ”Historisk stadsvandring genom gamla stan”. Stadsmuseet Stockholm. Carola Segerlund.
Bok: ”Gamla Stan förr och nu”. Rune Lindgren. 1992. ISBN 91-29-61671-9
Bok: ”Stockholms gatunamn - Innerstaden”. Börje Westlund, Nils-Gustaf Stahre mf. 1986. ISBN 91-38-90777-1