Stacks Image 78457

Lista / Karta
Gamla Stan

(12) Storkyrkan



Storkyrkan som ligger på den högsta platsen i Gamla Stan, har sin bakgrund i den stenkyrka som byggdes 1306 men som sedan byggts ut och om i flera omgångar. Men den första kända bykyrkan nämns redan 1279. Det var riddaren Johan Karlsson till Fånö som i sitt testamente donerade 1 mark silver till Stockholms stora kyrka. Enligt historien skall han ha halshuggits på Stortorget dömd för att ha motarbetat kungen.

Storkyrkan heter egentligen Sankt Nicolai kyrka, och har fått sitt namn efter handelns och sjöfartens skyddshelgon. Det var också tjuvarnas och barnens helgon, och det är traditionerna kring Sankta Nicolaus som skapar jultomten.
Kyrkan helgades senare även till Jungfru Maria och Sankt Erik. Jungfru Maria fick kyrkans första stora helgonkapell uppbyggt åt sig, Vårfrukoret. Sankt Erik också är Stockholms skyddshelgon, hette egentligen Erik Jedvardsson och var kung i början av 1100-talet.

Det som från början kallades Bykyrkan var Stockholms enda församlingskyrka ända fram till slutet av 1500-talet. Troligen var det på 1600-talet man började kalla kyrkan för Storkyrkan, och vid sekelskiftet började församlingen också kallas Storkyrkoförsamlingen och kallades så ända fram till 1989. Då bytte den namn till Stockholms Domkyrkoförsamling i och med sammanslagningen med Sankta Clara och Sankt Jacobs församlingar.

Under Sveriges högmedeltid under 1400-talet hade Storkyrkan över 30 olika helgonaltare.
Det var så många att flera helgon fick dela rum, flera altare stod också vid någon av kyrkans pelare. Troligtvis fanns även flera helgonstatyer vid altaren.

På 1400-talet skedde större förändringar. Man förlängde bland annat kyrkan österut samtidigt som man höjde hela kyrkan. Man slog också ut mellanväggarna mellan helgonkapellen längs kyrkans ytterväggar och fick på så sätt ett yttre sidoskepp på både södra och norra sidan. Då kom den femskeppiga hallformen som vi ser idag.
Kyrkan blev med detta dubbelt så stor.
Det 66 meter höga kyrktornet kom på plats, och tjänade bland annat som försvarstorn. Och även skulpturen av S:t Göran och Draken inne i kyrkan kom på plats.

När reformationen inleddes i Sverige under 1520-talet genomfördes den med utgångspunkt i Storkyrkan, där mässan för första gången sjöngs på svenska. Gustaf Vasa ansåg att Storkyrkan låg för nära slottet och därför utgjorde en fara vid ett eventuellt krig. Han beslutade därför 1554 att kyrkan skulle rivas.
Till slut nöjde sig kungen med att riva den femsidiga utbyggnaden av koret i öster, som låg närmast slottet. Markering av denna kan ses i stenläggningen utanför kyrkan.

På 1700-talet ändrades det yttre utseende från medeltidsstil till den barockstil vi ser idag.
Inne tog man fram de ursprungliga valvbågarna i rött tegel och man restaurerade Vårfrukorsets målningar från 1300-talet.

Storkyrkan är de svenska regenternas kröningskyrka. Här har de flesta kungar och drottningar krönts från Magnus Ladulås år 1336 till Oscar II 1873. Därefter har ingen svensk krönings skett.

När Stockholms stift bildades 1942 blev Storkyrkan domkyrka.

Storkyrkan innehåller en mängd med konstskatter och kulturhistoriskt värdefulla föremål. Några av dem ska jag nämna här:

Predikstolen av trä är ritad och tillverkad i början av 1700-talet.
Bildhuggaren Buchart Precht fick uppdraget, men det förslag han först presenterade godkändes inte eftersom predikstolen ansågs vara för enkel. Precht lade då fram ett nytt förslag, dubbelt så dyrt men även dubbelt så praktfull, och 1705 kunde predikstolen invigas.

Direkt öster om predikstolen, på var sin sida om mittgången står Kungsstolarna. Stolarnas sammetsklädsel är broderade av Jacques Michel och tas fortfarande fram då kungaparet använder stolarna. Stilen är barock. Draperingen är utformad så att den ser ut att fladdra för en luftström mot altaret.
Innanför en bröstning med snidad förgylld dekor finns en fast bänk, som står på den plats där det ursprungligen stod en tron. Ovanför sittplatsen hålls en stor förgylld krona upp av änglalika skulpturer och bakom dessa hänger en guldbrokad – allt snidat i trä och till stor del förgyllt. De är skapade av arkitekten Nicodemus Tessin d y, men även den tillverkade av bildhuggaren Buchardt Precht.

Söder om koret hänger ett krucifix av ek på en pelare. Troligen är även det gjort av Bernt Notke.

Skulpturgruppen Sankt Göran och draken är tillverkad av den tyske skulptören Bernt Notke på 1480-talet. Han anses vara senmedeltidens kanske mest betydande konstnär i nord Europa, och jobbade sex år med skulpturgruppen, som beställdes av riksföreståndaren Sten Sture den äldre.
Skulpturgruppen symboliserar Sten Stures seger över danskarna i slaget vid Brunkeberg 1471. Sankt Göran representerar Sten Sture själv, draken den onda dansken - Kristian I, och den bedjande prinsessan är Sverige.
Prinsessan med lammet står på en separat sockel. Skulpturerna är i huvudsak tillverkade av ek, men det finns också detaljer i andra material som läder, tagel, järn och älghorn. Skulpturgruppen anses vara en av de finaste träskulpturer i norra Europa.
Påven lät sända tre små benbitar inlindade i rött tyg, reliker av Sankt Göran och två andra helgon som de lades in innanför Sankt Görans bröstharnesk.

Bland alla de mängder av kulturhistoriska föremål som finns i Storkyrkan kan nämnas en ljuskrona av silver som skänktes till kyrkan 1674 vid Ebba Brahes begravning.

I sydväst hänger Vädersolstavlan, den tidigast kända avbildningen av Stockholm, och ursprungligen målad 1535 av Urban målare.
Så kallade vädersolar är ett ganska vanligt optiskt fenomen, men sågs som ett illavarslande järtecken. Vädersolarna hade setts över staden under några timmar på morgonen den 20 april 1535, och Olaus Petri ville att fenomenet skulle dokumenteras och beställde därför målningen.
Gustav Vasa såg dock en komplott i tavlan, den riktiga solen - han själv - hotades av vädersolarna - kyrkans män. Kyrkan hade också målats större än slottet. Tavlan som hänger i Storkyrkan är en kopia som målades på 1630-talet.

I Storkyrkan finns bland annat också två enorma målningar från slutet av 1600-talet som är skapade av hovmålaren David Klöcker Ehrenstrahl: Korsfästelsen och Yttersta domen. Tavlorna fanns ursprungligen i kyrkan på Slottet Tre Kronor, men vid branden i maj 1697 lyckades man rädda målningarna från branden och man tog dem till Storkyrkan.

Orgelläktaren bygges upp provisoriskt inför Gustaf III:s kröning 1771, och först 16 år senare byggdes kyrkans nuvarande orgelfasad. Orgelläktarens balustrad och orgelfasaden är ritade av Erik Palmstedt, Dahlén och Kempe. Arkitekten Erik Palmstedt var även en duktig musiker, och innehade under 20 år tjänsten som organist i Riddarholmskyrkan.
Det orgelverk som finns den gamla orgelfasaden är tillverkat 1960 av firma Marcussen & Son i Danmark.
Man vet inte när Storkyrkan fick sin första orgel, men 1440 omtalas ett ”organum” i kyrkan, och tio år senare står en orgelmästare vid namn mäster Laurens omnämn i staden jordebok. I satsen räkenskapsbok för 1470 redovisas i stadens räkenskapsbok kostnaderna för ett orgelbygge.

I början av 1900-talet återfann man Olaus Petri mycket slitna gravsten som låg mitt i kyrkans mittgång. För att bevara den flyttade man in den under predikstolen och smidde ett staket runt om. Man lät även hugga in en texttavla som placerades till vänster över stenen. På pelaren, på motsatta sidan av predikstolen, sitter Olaus Petris epitafium, som uppsattes under tidigt 1800-tal.

____________________________________________________________________________________________________________________________________

Källor:
Bok: ”Storkyrkan - En Svensk krönika”. Alf Henrikson & Hasse Erikson. ISBN 91-0-042947-3
Pdf: Stockholms domkyrkoförsamling. Anna-Johanna von Platen.
Bok: ”Kyrkornas hemligheter - Stockholm”. ISBN 978-91-7329-132-3
Bok: ”Sju seklers Storkyrka”. Arne Forsberg. ISBN 91-7118-297-7